Jag och Fetvadd

Nu tror jag att jag sent om sider har kommit igång så smått. Anledningen därtill vet jag inte riktigt, men visst kan jag ha inspirerats av Tradera och en liten bild där som till salu föreställde någon behållare med texten FETVADD. Som nog alla förstår var den där behållaren eller förpackningen från anno dazu mal, benämning som man en gång benämnde gamla saker då tyskan i stället för engelskan var det dominerande andra språket i Sverige.

Egentligen vet jag inte mer om fetvadd än att det kan användas i medicinska sammanhang samt att det går att införskaffa på apotek. I och för sig har Erika också sagt att det är mycket dyrt, varför det nog alls inte skall användas på samma sätt som FÖNSTERVADD. Det är nämligen det senare vi brukar lägga mellan våra gamla fönster för att dels dämpa draget dels suga upp den fukt eller kondens som ibland uppkommer och gör att man under bistra vinterdagar har svårt att titta ut.

Hur som helst så har jag till Erikas dåligt dolda förtjusning börjat angripa fönsterrutorna. Måhända tycker en del att det är inte mycket att orda om, men den uppfattningen är totalt fel vad gäller våra originalfönster. Här gäller det nämligen att skruva ned varje innanfönster, lägga i fönstervadd, hoppas att kittet alternativt färgen inte släpper från bågarna samt att sedan putsa de spröjsade rutorna såväl från in- som utsidan.

Om inte förr så kan nog en hel del personer förstå varför jag dragit mig i det längsta från att sätta igång med detta som jag upplever som närmast omänskliga göra. För att nu inte tappa sugen redan från början har jag dock börjat i liten skala, vilket konkret har inneburit att husets minsta fönster har försiktigt angripits. Och de har blivit alldeles utmärkta vill jag lova.

Men nu är jag närmast totalt slut. Och efter ett avslutande helgbad kommer jag, helt klart, att somna ovaggad.