Midsommarblues

Ja, nu är den här. Den som vi så hett efterlängtat. Det verkar ibland som om Jul och Midsommar är vad som finns i den svenska kalendern. Däremellan är det transportsträckor; den ena uppför och den andra utför. Skulle jag drista mig att säga att nu efter midsommar vänder det, dvs ljuset, ser människor genast deprimerade ut och en del ber mig med myndig stämma att hålla tyst.

Nu skall vi också leva upp till omvärldens förvåning då de ser de annars ganska så stela svenskarna bli mer barn än vad barnen någonsin varit. Vi hoppar omkring i Små grodorna kring en stång vilken kan ge i stort sett alla associationer beroende på den egna fantasin. Själv ser jag dock mer blommor och blad än blommor och bin.

Sedan kommer det där drickandet. Att vi en gång tillhört brännvinsbältet skall vi nu kring midsommar verkligen bevisa. Vi dricker liksom hejdlöst. Det verkar vara en individuell tävling att den som snabbast blir fullast vinner någon form av pris. Vad priset egentligen består i har jag inte riktigt fattat, men jag vet att sjukvården får mer att göra.

Ibland fungerar ju bloggar som lite av bekännelse. Kalla det gärna terapi om någon tycker det låter bättre och här kommer nu min lilla egenupplevda berättelse från en midsommar för några år sedan. Kvällen innan midsommarafton - då jag låg i sängen på landet - hörde jag utanför fönstret ett något apart ljud. Det lät metalliskt. Jag tänkte inte mer på det utan somnade snart om.

På morgonen efter gick jag en tidig och härlig runda i trädgården och fick då i en av de vildvuxna bärbuskarna se en ganska stor och bulsig bag. Nyfikenheten drog mig till den och vad fanns i den; jo, ganska så många burkar ( därav det metalliska ljudet ) starköl. Jag förstod omedelbart att bagen var inte ämnad för mig, men jag tog ändå hand om den.

Senare på dagen kom ett gäng grabbar där ingen var uppskattningsvis äldre än 12 år. De letade i buskarna, kröp på marken, skrek till varandra och på det hela taget var det ett dj...la liv. De kan gärna få hålla på, men starkölen behåller jag, tänkte jag. Efter cirka en halvtimme gav ungdomarna upp. Kanske inte riktigt just av mig att konfiskera drickat, men ändå kände jag innerst inne att min gärning var god.

Om det finns något litet budskap så är det väl närmast - håll koll på dina ungars drickande, i synnerhet vid midsommar!