Ship to Gaza

Egentligen är min inställning att inget är hopplöst. Jag vill fortsätta att leva i den tron. Måhända är jag naiv, men i så fall är det väl lika bra att jag lever mitt liv i den barnsliga tron att saker och ting med rätt vilja och god kunskap går att förändra till det bättre för folkflertalet. Annan åsikt skulle kännas klart odemokratisk.

Men så har vi det här med staten Israel. Visst bär vi i Västerlandet något av en kollektiv skuld för de ohyggligheter som drabbade så många judar under andra världskriget. Och skall vi vara sanningsenliga så är det inte bara då som judisk befolkning har blivit utsatt för den mest vidriga behandling. och närmast förföljelse. För mig är det helt enkelt obegripligt, men jag kan inte sitta här i Borås en måndag kväll och göra om historien.

Utifrån det här perspektivet är det än värre vad som nu tycks ha utspelat och utspelar sig på ett fartyg som bordats av israelisk militär. Att ingripande sker kan så vara, men det som har rapporterats om dödande av personer som alls inte gjort annat än ha varit passagerare verkar nog på de flesta som rena vansinnet. Varför agerar den judiska staten på det viset. Känner sig landet så fruktansvärt trängt att vilka övergrepp som helst mot eventuella fiender kan rättfärdigas.

Då skulle jag vilja påstå att så vare sig får eller kan det vara. Den aggressivitet som här visas upp är på ungefär samma nivå som den som individuella terrorister ibland kan ge uttryck för. Men dessa mer eller mindre förvirrade hjärnor brukar nästan hela världssamfundet unisont fördöma. Nu när en hel stat - givetvis finns dissidenter - agerar på likartat sätt - vad gör vi då?

Skall jag i fallet Israel aldrig få hoppas, aldrig bli glad över att fred ändå kunde skapas.