SLUTA DALTA
med kriminella är ibland ett oerhört populärt inlägg i debatten. De som oftast använder sig av uttrycket tror jag är personer vilka har kommit ytterst lite i kontakt med rättsväsendet och kriminalvården. De liksom bara tycker att det daltas. Förmodligen menar de att personer som gjort något dumt, t.ex. brutit mot någon straffrättslig bestämmelse, skall få sig en riktig näsbränna, i vart fall skall de inte få någon som helst uppmuntran. Skulle däremot någon i den egna familjen drabbas eller en kompis, ja då blir det givetvis ett helt annan ljud i skällan. Då skall alla omständigheter beaktas till förmånen för just den personen.
Som ni förstår finns det alltså en hel del inkonsekvens i uttryckets tillämpning, men ändå är det värt att ställa frågan - daltar vi med lagbrytare? Självklart är frågan så allmänt hållen att svaret blir närmast meningslöst. Varje fall bör skärskådas och därefter kan vi kanske ha en någorlunda seriös uppfattning. Ändå skulle jag vilja försöka ge min syn på det hela.
Många personer som jag möter i domstol kommer från miljöer där det alls inte har daltats. Ungarna har ofta haft det mer eller mindre för dj...igt och ingen har egentligen brytt sig om dem. Dessa barn och senare unga personer växer upp till NOBODIES och vem vill vara en sådan. Ofta finns det problem kring dem redan i den obligatoriska skolan och hemma får de inget stöd. Personer med läs- och skrivsvårigheter blir följaktligen överrepresenterade i gruppen som det gick snett för. Ett sätt att hävda sig är givetvis att hitta på det förbjudna. Då kan man kanske få beundran; det som vi alla så hett eftertraktar. Att bryta mönster i form av missbruk och/eller kriminalitet blir därvid en väg att gå. Gängets betydelse skall inte heller underskattas.
Sedan finns det en annan grupp med betydligt högre klasstillhörighet. Ibland händer det att unga människor även i dessa miljöer hamnar snett. Då skall vi inte glömma att ju högre socialgrupp desto fler möjligheter finns det att "mörka" olika gärningar vilka underklassens barn många gånger skulle ha åkt dit för. Men, trots allt så finns det barn från ekonomiskt goda förhållanden som ställs inför rätta och finns det där ett mönster kan man fråga sig. Ja, det skulle jag vilja påstå. Många av deras föräldrar har nämligen på något sätt skyllt ifrån sig barnens eller ungdomarnas tillkortakommanden. Det är liksom inte de ungas fel att det gått snett, utan myndigheternas. Ofta får Socialen en skopa ovett av dessa vältaliga föräldrar. Detta kan då leda till att barnen /ungdomarna känner att de på något vis har föräldragenerationens stöd och kan fortsätta som de börjat. Där, men endast där, skulle jag vilja med stora bokstäver säga - SLUTA DALTA med era redan bortskämda barn. Ni gör dem nämligen en riktig björntjänst!
