Starke man
Många har nog tagit del av TV-serien Starke man. Huvudpersonen spelas av den alldeles lysande Anders Jansson. Inte vet jag om det här ska kallas en s.k. reality-serie, men visst kändes det märkligt när jag i en intervju hörde ett avgående kommunalråd från en till Borås angränsande kommun frankt påstå att åtminstone i mindre kommuner gav Starke man en nog så sanningsenlig bild av hur det kunde gå till i maktens korridorer på det lokala planet.
Om det är på det viset synes det mig nästan inte riktigt klokt. Snacka om en utmärkt grogrund för politikerförakt. För vad man än kan tycka om den starke lokalpolitikern (förr hade han säkert benämnts bypolitiker) så inte ger han sken av att vara det kommunalråd eller annan hög politiker som jag skulle vilja se som ett föredöme. Å andra sidan kan jag ju snabbt fråga mig själv - vilken typ av politiker skulle jag vilja ge enbart lovord. Finns överhuvud taget någon sådan. Starke man har ju det hos oss svenskar omtyckta folkliga draget och den karaktärsegenskapen kan inte stämplas som fel. Inte vill vi väl ha människor fjärmade från gemene man och ändå sägs det ofta om politiker (dock mer om rikspolitiker) att de inte förstår den lille mannens situation och problem.
Ja, hur ska vi ha det egentligen. Även om jag själv, åtminstone tidigare, något deltagit i den kommunala politiken så har jag definitivt inget svar. Det kanske inte finns något generellt svar, eftersom vi som invånare har väldigt olika bilder av hur en BRA politiker bör vara och agera. Vi får kanske leva med det. Till demokratins bästa egenskaper hör ju också en positiv inställning till mångfald i dess olika betydelser.
Hur som helst kan jag avslutningsvis konstatera att i den här familjen finns inte bara Starke man utan Starke män. Både Alfred och jag har varit duktiga snöröjare och därtill har vi fått in bilen på tomten. Gu? vad vi är starka och bra.
