Vad vill vi ?

För några veckor sedan ringde mig en väldigt trevlig man. Han talade lite om en annan man som hade stora problem. Den senare visste jag då inte vem han var, men självfallet fick han gärna kontakta mig. Några dagar senare ringde också denne man och talade lite om sina problem. Problemen var inte missbruk. Ej heller var det bostads- eller arbetslöshet. Han jobbade såsom vi alla vill att alla skall göra. Mannen skulle vi nog alla kalla skötsam. Dock hade han haft och har problem med sina tänder. Inte att han hade några tänder utan i stället det betydligt allvarligare, nämligen att han inte har några tänder alls. Kan vi egentligen föreställa oss hur skämmigt det är att visa sig utan tänder. En man i sina bästa år och inte en tand i käften. Skämmigt inte bara för honom själv utan även för hans familj. Och vad han skulle önska är att han, i likhet med de flesta av oss andra, ser ut som folk i allmänhet. Det senare betyder tänder i munnen. Men är det inte sådant som vi inom socialtjänsten skall ta hand om? Mitt svar är - Jo, men visst - på den närmast retoriska frågan. Men ändå har det inte blivit någon ersättning och anledningen har måhända varit just att han har ett arbete, försöker göra rätt för sig men att pengarna ändå inte räcker till det han numera får betrakta som en lyx, nämligen tänder i munnen och det vi andra tar alldeles för givet. Jag träffade honom personligen igår alldeles före ett möte i socialnämnden. Han skämdes för mycket för att själv inför nämnden berätta det hela. Jag fick lov av honom och tid av andra att ta upp det hela, vilket jag också gjorde. Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det hela ordnar sig och att vi stolt efteråt kan säga att vi lever i en tid och framför allt i land där vi tar hand om varandra på ett sådant sätt att ingen i arbetsför ålder skall behöva skämmas över sin tandlöshet.